Naturen är mitt Spa 

Det sa min kusin Jinjee. En dag i naturen kunde vara lika energigivande, avkopplande och att återkoppla till sig själv, sa hon, som att gå på ett dyrt spa. Och jag instämmer helt och fullt. Det ena behöver inte utesluta det andra men det kan vara lätt att glömma att det som finns runt knuten ( eller längre bort för andra) och gratis, vilken kraft som finns i naturen att hämta. 

För mig som är uppvuxen på landet är kontakt med naturen livsnödvändigt, kan låta allvarligt men nästintill så viktig är naturen för mig. Oavsett väder försöker jag få med familjen ut… motstånd kan det bli först men som sedan blir till tacksamhet över mitt tjat och ”tvång”. 

I lördags spö regnade det vid vårt första skogsförsök men solen sken över oss vid vårt andra försök. Regnet hade renat och friskat upp och vi kunde knappt slita oss från träden, sniglarna, ätandet av harsyra och doften… 

Fickorna fulla av äpplen återvände vi hem och Saga gjorde ugnsbakade äpplen och vi kunde dela med oss av vår stund i naturen med andra. 
Kram

Erica 

En mama på rymmer försöker hinna ikapp 

Jag var en mama på rymmen när Sam och jag i Toscana och i lördags fick jag den unika möjligheten att inspirera mammor på rymmen på Vann Spa. Tidningen Mama anordnar en rikigt boost helg för kvinnor, mammor eller inte, med träning, inspirationsföreläsningar och god mat och spa. Ett rikigt vitamin piller inför hösten! 

Förra året, precis den här tiden,  när Sam fyllde 45 år åkte vi till Vann spa, så jag vet vilken superfin helg som tjejerna hade och med ett fullspäckat schema med roligheter till råga på allt:).

Mina sista ord på föreläsningen var- kom ihåg att sätta på syrgas masken på dig själv först… vi mammor / kvinnor kan lätt gå upp i det omkring oss och andras behov. Genom dagliga medvetna hälsoval ger vi oss en må bra injektion – byta ut det söta till raw food sött, dricka gröna smoothies, boosta med superpulver, rörelse, vila, skratt och sömn ( sömn kan vara som ett skämt ibland men skit i disken och sov istället… jag lovar, den står kvar..) du är en förebild för personer kring dig!

Annika Sjöö var med och peppade med dans och ord. Jag lyckades fånga henne och några av deltagarna på bild, telefonen glöms ofta bort i närvaron i stunden… 

tack alla härliga som boostade mig den förmiddagen jag var med på Mama på rymmen och vackra Vann! 

Och nu får den här mamman som var på rymmen i Toscana försöka hinna ikapp med mail, inlämningar, telefonsamtal efter att Lilla Liv var superförkyld hela förra veckan. Med ett plåster som är ynklig och gnällig får jag tänka – det viktigaste först… 

Jag mixrar så mixer skriker, knapprar på dator så tangenterna flyger och andas lite däremellan och tar en mikropaus i soffan med en grön smoothie gjord på frukten ( päron, plommon, äpple, ingefära) kidsen ratar eftersom den har fläckar och några vissna grönkålsblad. Till det torkade valnötter ( de har varit blötlagda och sedan torkade i torkugnen i 24 h) som låg bortglömda i vår pepparkaksburk. 

Det blev snabb lunch idag för här ska skapas 10 nya recept till en kund. Snabbt behöver inte vara lika med dåligt – snabbt kan va superbra!

Kram

Erica 

Suprise Resa av min man till Toscana

Ja, vart bar det av? Sam avslöjade sin hemliga överraskningsresa några veckor innan vi skulle åka. När han berättade att vi skulle vara i Toscana bara han och jag när jag fyllde 40 år i fem dagar, då gick jag på glädjeenergi och kunde jobba på som bara den för att kunna vara helt helt ledig och inte ens ta med mig datorn då vi for. Vilken lycka! Helt tagen av hur han planerat, bokat, fixat barnvakter, engagerat sig och verkligen varit så mån att jag skulle få ett soligt och vackert minne för livet. Grät flera gånger under resa och också nu efteråt för hur tacksam jag är över Sam, min mamma, svärmor och familj som gjorde detta möjligt, att vi kunde åka tillsammans. Det var sex år sedan vi fick vara tillsammans i såpass många dagar, då Sam fyllde 40 år.

Vi lämnade Sverige i solnedgången förra tisdagen. Jag som brukar vara ganska cool med att resa hade resfeber, säkert för att släpps kontrollen av barnen, de var ju i de bästa händerna men också fem dagar bara med mig själv, med oss.

Mitt i natten slog jag upp fönstren till Florens. Helt överlycklig och supertrött, somnade jag  till vesporna och bilarna som körde i den varma natten…

Utsövda och nyfikna på Florens gav vi oss ut på gatorna i 33 gradig värme. Vi fick nästan börja med att sätta oss och äta vattenmelon serverad på is på ett café. Vilken återfuktare! Sedan tog vi tag i det kulturella!

 

Fascinerande över arkitekturen, de samarbete som krävts för att färdigställa domen, den anrika kulturen och andakten inuti. Helt mållösa var vi av skönheten och energin….

 

Florens har fem broar som binder samman staden, det är något visst med vatten i en stad och med broar. Som något som förenar men ändå är så skört. En av de mest historiska broarna där det i hundratals år har varit smyckeförsäljning fick tom stå kvar under andra världskriget just för att den var så vacker.

Jag lade ut den här bilden på Instagram och Facebook för att få reda på vad hänglåsen vid floden Arno betydde, och de hade betydelse fick jag svaret. Att kärlekspar låser in sin kärlek så den ska vara för evigt, och att de först graverar in sina initialer på låsen. Jag sa då till Sam, det är bara att åka tillbaka och ta med oss ett hänglås <3.

 

Frukt och grönsaks stånd, vacker som en tavla. Den här bilden fick mig att tänka på att raw food kallas Regnbågskosten… Abundance!

Vi köpte de mest perfekt solmogna persikorna och kände solens energin sprida sig ner till våra trötta fötter så vi orkade fortsätta vår vandring i Florens.

 

Fikonen hade precis börjat sin säsong.

 

 

Som skrivet så lämnade jag dator hemma men min stora telefon fick följa med. Dock fick den vila mest, så Sam tog fram sin och googlade fram detta Raw food ställe på St Agostino nr 11 i Florens, #42. Dubbellycka att få sätta sig ned, dricka en grön juice och äta en raw gelatö ( faktiskt hade de skrivit en gelato med Ö;)

Dagen efter när vi skulle åka vidare gick vi förbi och hämtade upp take away lunch, en helt supergod wrap och en mättande macka.

 

 

Den lilla Smart bilen, eftersom vi bara var två;), tog oss smidigt fram genom kullarna i Toscana. Så vacker så jag baxnar. En flock med får som vallas nedför en kulle.

 

Vindruvor som ska pressas till vin på en utav  de otaliga vingårdarna i Toscana…

 

Men alla serpentinvägar, kullar, svängar gjorde mig löjligt åksjuk, som jag ofta blir helt om jag inte har ätit så mycket på morgonen.  Jag fick göra det som funkar för mig, min åksjukemedicin, en macka. Tack för att vi hade gluten go med oss som vi kunde ta innan macka. Med min medicin i magen for vi vidare!

 

Vanligtvis äter jag varken macka, äter vanlig glass eller dricker vin, men jag hade sagt till mig själv innan jag for att vad min lust, vad min kropp, vad tillfället leder mig till – det ska jag äta om det känns sant för mig. Och lika sant som mackan kändes för mig var det att prova vin. Det blev några munnar för att få uppleva druvans karaktär och det var häftigt, sen blev jag snurrig och fnittrig och fick sluta. Jag har inte på säkert över tio år druckit mer än tre glas vin totalt, så min kropp är inte riktig van – ha ha!

 

Så kom dagen då jag fyllde 40 år. Vilken dag, Sam och jag strosandes i solen i Siennas gränder. Vi var kulturella, fikade, strosande, kära, och väldigt mätta. Ett sådant minne som jag kan leva på i 40 år till.

 

Tack till min magiska man, som gillar mig och espresso, tack vare dig ( och våra mammor) fick jag uppleva Toscana, gå på olika kaffebarer ( som jag aldrig gjort annars hi hi) och fått vara med om en helt sagolik resa och få vara med om den bästa 40 års dag jag någonsin kunnat drömma om.

 

Love

Erica

 

 

 

 

100 % i 100 dagar är till ända!

I förra veckan var det sista dagen för Sommarens Utmaning 100 % i 100 dagar. Det har gått så  fort och alla deltagare har gjort på sitt sätt och med olika delar raw/lagat men att få ett inspirationsmail varje dag kan hjälpa en att hålla sig på den linje som man vill. Ord som två av deltagarna delade med sig utav ger mig ett överflöd av energi att fortsätta inspirera till ett mer grönare liv.

Tack för att ni tog er tid att skriva dessa ord till mig – de blir inspiration vidare till andra.

Kram

Erica

 

Tack finaste kloka starka vackra uthålliga omtänksamma autentiska själssyster Erica . Du är så otroligt inspirerande med din så ärligt rara personlighet . Jag bara smälter och inspireras. Rawfood är sååå viktigt för att jag ska må fantastiskt. 🌷 Det är en underbar känsla av att få leva så sunt och få dela det vidare och se så många vara helt tokigt lyckliga av alla smaker och färger och som vill lära sig mer😍🙏🐸. 🐞👍Jag blir lycklig av denna mat och möten med andra som får uppleva den. Jag känner också en enorm styrka / Prana från naturen när jag äter raw😻🐸
Från tidigare när jag upplevde obalanser från mat och dryck och inte visste var det kom ifrån så var det en pina. Nu om jag slarvar lite eller äter, typ grönt, men inte raw då kanske där finns något konserveringsmedel, konstiga kryddor eller dolt socker så kan jag känna mig helt i olag dagen efter. Så även den tillsynes fräscha maten kan idag påverka hälsan på flera plan🤗💚🌷 Jag är tacksam ❤️I love it. Tack för dessa 100 dagar raw inspiration. Tack för att du finns och allt det vackra du skapar med din familj 💛💚😻🐥Mi

 

——–

Tusen tack Erica för dessa 100 dagar 🙏🏻 o även andra i gruppen som inspirerat mig 🙏🏻❣️Tänkte dela med mig lite av mina upplevelser.

Nu äter jag inte bröd och är inte sugen heller. När sötsug kommer, vilket inte är så ofta nu för det har nästan helt försvunnit, så äter jag en smarrig frukt eller gurka o det räcker. Jag har snart gått ner 10 kg o det är fantastiskt o mitt blodtryck har sjunkit. Jag har kommit närmare mitt sanna jag, dvs blivit av med många dåliga vanor o lyssnar mer på kroppens äkta innersta önskan o det är för mig rörande underbart eftersom jag ofta har en tendens att impulsäta som en idiot, trots att jag vet att jag inte mår bra av det. Nu hoppas jag att jag kan hålla mig till att inte förstöra mig själv med mat o andra onyttigheter jag eg inte vill ha, för det är ju inte längre gott. Lider ändå ibland lite av separationsångest till några livsmedel som exempelvis ostar av alla de slag. Jag ska fortsätta att varje dag titta på youtubefilmer om raw food o även läsa diverse litteratur. Det hjälper mig mycket. När andra får paltkoma blir jag pigg, det är såååå härligt 🤗 Känner mig då nästan lite skadeglad 😳 Jag har också under den här tiden inspirerat fler att äta mer hälsosamt o det är ju alltid kul ❤️😍 Det finns eg mer att berätta men det här får räcka 🌱🍉🥒🥑🍅

——–