Häromdagen såg jag en tidig morgon en film med Saga – Tinkerbell. En film om en fé som vill göra gott i världen.  Hon ville hitta en uppgift, hitta något hon kunde laga.  Hon är en fé som drivs av nyfikenhet. Den nyfikenheten ledde henne till en liten flicka, som gjort ett alldeles eget litet vackert och inbjudande féhus som stod i trädgården. Tinkerbell  flög in i huset och flickan bar iväg hus och Tinkerbell till sitt rum. I sitt rum hade flickan fullt med målningar på féer och hennes största intresse var just féer.
Flickans pappa har fullt upp med sitt arbete, han verkade vara ensamstående med henne, och hinner inte ta sig tid för att lyssna och leka med sin dotter.  I deras hus regnar det in över allt och pappa blir varje gång det regnar än mer upptagen med att ställa ut bunkar där det regnar in.
Tinkerbell och flickan blir vänner och gör tillsammans en bok hur féernas liv lever.   Tinkerbell berättar om hur féer reparerar skador på natten och hur de får gräset att gro och mycket mer, som flickan ritar i boken. När boken är klar vill flickan visa den för sin pappa men han är fullt upptagen med att hejda regnet från att komma in i huset.
Flickan somnar besviket. Så under natten fixar Tinkerbell alla hålen i taket, för att göra så att pappan ska ha tid med sin dotter.  Det blev inte riktigt som Tinkerbell hade för avsikt och flickan blev än mer ledsen. Tinkerbell strör ”pixie dust” över henne och den lilla flickan kan plötsligt flyga och se livet ur ett nytt perspektiv.
Tinkerbells vänner är däremot oroliga och ger sig ut på ett äventyr för att finna henne.  Efter många om och men förenas Tinkerbell med sina vänner, pappan och flickan hittar tillbaka till varandra, och de har alla tillsammans ett tekalas under ett stort gammalt träd.  Överströdda i pixiedust!
Den här filmen får mig att tänka på att gör vi en vacker inbjudande plats för féer att komma till, och hjälpa oss att läka det som behöver läkas.  En ren kropp, varsamt omhändertaget och med en skönhet , då vill féerna lättare komma till oss. Vi möjliggör för dem att komma till oss och reparera/läka det som behöver läkas. De kommer om natten, när vi sover och gör sitt arbete i det tysta.
De sprider pixie dust över oss och vi får vara insvepta i deras magi.
Har vi ett hus som är inkloggat av knasig mat och sura tankar får feerna inte chans att ta sig in och sprida den magi som de vill.
För mig är raw food att göra ett vackert hus, fullt av kärlek som ska vara inbjudande för féer att komma till och hjälpa mig att läka det som behöver läkas. Jag sover på kvällarna, går och lägger mig tidigt och vaknar tidigt, i gryningen – för att kunna skymta féerna innan de gömmer sig bland blad och blommor för dagens ljus. Och våra kroppar behöver sova under timmarna mellan 22-04 på natten, det är då vårt hormonsystem återställer sig, det är då vårt undermedvetna får leva ut i våra drömmar och bearbeta det som behöver bearbetas. När vi vaknar, öppnar upp ett fönster, tänder ett ljus och sätter oss stillhet kan vi känna féernas magi – det glitter de strör över oss i denna arla morgonstund för att vi ska kunna sprida deras glitter, den magi som finns, vidare i världen.
Med mer raw food i kroppen känner jag mig mer som den jag är – good and bad. Jag blir mer sann emot mig själv, följer min känsla och intuition och vet att det är det rätta för mig som den säger, trots att hela världen kan säga och visa analyser på att så är det inte.
Ju fler vi blir som kan sprida magi på jorden, den magi som moder jord delar med sig till oss, än mer magiskt blir livet på vår jord. Det vi delar med oss av det får vi tusenfalt tillbaka……
Jag citerar en vän till mig, My Maniette, som hon sa till mig en dag när jag hade en glitter ögonskugga: ”Jag glittrar alltså finns jag!”

More Pixie Dust in the World!

Erica