Jag reflekterade häromdagen när jag köpte en cherimoya och åt, att jag åt för minnenas skull.
Jinjee, min vackra kusin som introducerade raw food för mig och som jag fick lära mig så otroligt mycket utav, inte bara om raw food utan som även fick mig att drömma, ha tillit och tacksamhet igen. Vi brukade poäng sätta smaken på de cherimoyas vi åt. Och vi satt där, helt kladdiga om händerna, glada och fyllda av cherimoyans sötma.
Så när jag nu åt cherimoyan så smakade minnet av hur vi hade vår cherimoya ritual mer än vad cherimoyan smakade… Nu var det lite för sött för mig och det var liksom inte detsamma.
Och sedan dess har jag tänkt mer på vad vi äter för minnet utav det smakade så gott..
En helt sagolik honung har verkligen lämnat nya smakminnen hos mig. En honung lokalt odlad i benahavis, som jag hittade den sista burken av i den lilla diversehandeln, för bara 6 €.
Så lite söta inslag blir det ibland:).
Tyvärr var min telefon urladdad i fredags från vår raw food middag så det blev inga bilder… men inatt får jag komma ihåg att sätta den på laddning för imorgon ska jag på raw food workshop:)!
Down the memorylane
Erica