Insiktsfulla möten kan hända vart som helst. En måndag morgon i en taxi bil i Malmö på väg till mässan Natural Products Scandinavia. Taxi chauffören frågade mig vad det är för mässa på gång? Jag svarade att det är en om ekologiska varor och om hälsa. Lite trött och inställd på en skön, TYST bilfärd, orkade jag egentligen inte prata vidare och svara på hans fråga vad skillnaden är på ”vanlig mat” och eko mat. Han undrade – kan jag verkligen känna skillnad på min hälsa imorgon om jag väljer eko mat idag? Nej, svarade jag, det gör man nog inte. Men på sikt så får det en effekt.
Och så fortsatte jag att prata om att bekämpningsmedel är ett ganska nytt påfund, för hundra år sedan fanns inte, oekologisk mat. Det är först nu vi har börjat se effekterna på jorden och våra kroppar vad kemikalierna gör.
– Jaha, intressant. Då får jag dra en parallell med trafiken, svarade han. För hundra år sedan var detta en väg av grus men gropar och gupp. Vi körde saktare för att omständigheterna var sådana. Sedan kom kullerstenen, vi kunde göra lite fortare. Sen kom asfalten och vi kunde köra ännu fortare men då byggde vi upp fartgupp, rondeller och trafikljus överallt så vi inte ska köra fort. Vad är då meningen med platta fina vägar? Alla inbromsningar och stopp gör att gummit sliter, avgaser etc. Så är det med maten. Vi ska odla snabbare och mer men vad gör det för nytta då?
Samtalet fortsatte och vi pratade hur människan äter så de blir sjuka, köper kläder med farliga färgämnen i sig som absorberas in i kroppen, sprutar på sig parfymer, sitter stilla vid tv:n etc. Det är livsstilen som gör att vi blir sjuka. Men vi fortsätter att blunda. Taxichauffören sa att vi håller inte längre på med mänsklig utveckling utan mänsklig avveckling. Vi jagar pengar för att kunna köpa materiella saker, och hur lyckliga blir vi utav dem? Den yttre bekräftelsen kan aldrig fylla det inre tomrummet. Vi håller på att förgöra oss själva. Han fortsatte och citerade ett indianordspråk:
”Det är först när den sista regnskogen är skövlad och den sista djurarten är utrotad när den vita mannen förstår att vi inte kan äta pengar. ”
Han berättade en kort historia om tre tanter han körde som färdtjänst. De två tanterna i bak som egentligen skulle bli avsläppta sist, var så stressade och hade så bråttom att tanten i framsätet som var  först i turen, sa: ”Kör dem först”. När de hade gått ur bilen sa hon: ”Varför har de så bråttom – alla har väl tid att dö?”
Under hans 25 år som taxichaufför har han frågat människor vad som är viktigast i deras liv – det de säger är hälsa, barn, familj, vänner men det är det som de försummar mest. Hur kan vi leva så bakvänt, frågade han.
Det är för sent, för sent att göra något. Vi har fastnat så hårt i ekorrhjulet och vi så manipulerade utav konsumtionens makt, spådde han. Fortsätt att sprida det du gör bad jag honom, det är kunskap vi behöver och en medvetenhet. Ja, svarade han på sin breda skånska. Det är väl min bricka i spelet som vanlig taxichaufför, att få möjligheten att tala med människor.
Jag är så tacksam att jag fick just den här taxichauffören, just den här morgonen.

 Life is a flower
Erica