Hi hi! Tog den här bilden på mig själv och såg mina rynkor i pannan och tänkte :”jösses vad jag måste tänkt och funderat mycket för att få såna tänkar-rynkor”. Och det fick mig att tänka lite till. Varför äter jag till största del raw food fortfarande? Den frågan har fått många svar, från mig själv, under de dryga sju år som jag ätit raw food. Äter jag det för att få mindre rynkor? Svar nej. Äter jag det för att jag ska vara bättre än någon annan? Svar nej. Äter jag det för att leva tills jag är 132 år? Svar nja, kanske. Äter jag det för att jag vill ge mig det bästa, mina medmänniskor och vår jord det bästa? Svar ett rungande ja.
Men det ”ja:et” betyder inte att 100 % raw är det rätta i varje situation. När jag sprider magin i raw food är det för att jag känner att det gör att vi landar mer och mer i den vi egentligen är. Att när vi skalar bort, skalar av, renar, läker med matens hjälp och bara är – så blir det lättare att följa vår intuition; om det sen blir, att en rätt landar på tallriken eller om det blir en dajmstrut i solen. Det vet bara du, men att sant välja våra val utifrån vårt hjärta det är den raw sanningen, känner jag.
”Man should not think about what they eat, they should just eat” – är ett citat som jag tänker mycket på (kanske är en rynka bland de andra som det citatet orsakat;)). Det var en kvinna som sa det i en debatt mellan raw och lagad mat. Hon var för den lagade maten, och hon hade mycket klokt att säga. Men varför ska det vara allt eller inget? Varför ska beslutet tas ifrån vår hjärna, som ofta kan spela oss ett spratt? När vi landar i hjärtat, och mycket magen för min del, så tänker jag inte så mycket på vad jag äter. Den gröna magi i de gröna juicerna, det röda vackra i jordgubbarna, de små lila pärlorna som tillsammans bildar björnbäret – det är vad som ropar rakt till mig; ”Hej! Får jag bli en del av dig? Ja, välkommen – det får du med största tacksamhet, svarar jag.”

It is not the answers we get, it is how clever our questions are

Erica