”-Hur mår du?
-De e okej.
– Bara okej, vad är det som har hänt?
-Inget speciellt, det är bara okej.”
Vad är det för fel på okej? För mig är okej helt okej. Sedan jag gick på Anders Magnussons föreläsning ( sorg.se) har jag börjat vara mer uppmärksam vad jag svarar när någon frågar hur det är.  På Anders föreläsning tog han upp, att en fråga som vi får där vi inte alltid är så inkännande och ärliga, är svaret som kommer av frågan ”hur mår du?”
Den senaste tiden har det oftast varit okej. Av olika orsaker. Det betyder inte att livet inte tar mig på ett äventyr varje dag, att jag är ofantligt glad ibland, ledsen ibland, frustrerad ibland, så lycklig att hela jag håller på att spricka. Så för mig är okej-läget inget ”fel”. Det är ett ganska skönt, avslappnat läge där allt mer-  bara är. Det är mest att den som frågar undrar – ”varför är det bara okej?”.  Livet ska ju vara strålande, jättebra, skit roligt, lattjolajbans – men för att det ska kunna vara just det måste vi lära oss ett mellanläget mellan ” livet är skit” och  att det är ”lattjolajbans”. Det är då det är okej.
Ungefär som med maten. Du vet när du ätit mat som du inte känner att du mår prima utav och när du kanske gjort en fasta eller detox och mått strålande. Och sen hittar du ett mellanläge, där du äter på en okej nivå som funkar i vardagen.
När du släpper på förväntningar och krav på dig själv, den bilden av dig själv där du är glada 365 dagar om året, alltid är lugn och harmonisk, äter precis så som du har haft i din planering, och varje natt innebär 8 timmars ostörd skönhetssömn, och så kommer det. Det verkliga livet kommer emellan och dina förväntningar omkullkastas.. Det är när vi kan förlika oss med det som faktum är. Att det just nu kanske bara känns okej; kan ta oss till en inre bliss, acceptans och tillit.
Jag äter okej. Jag sover okej. Jag skrattar okej mycket. Jag är okej med vad som sker kring mig. Jag är helt enkelt okej. Jag är.
Vart är ditt okej läge?
 
Be okay is damn good!
Erica