Jag var på min mans yin yoga imorses.
I en av positionerna tänkte jag ”näej nu går jag hem”, ungefär som jag har sagt till Sam när det var som mest smärtsamt under förlossningarna för våra flickor – ”Näej, nu vill jag inte mer, nu vill jag åka hem”. Går ju inte riktigt när man håller på att föda fram ett barn…. Men att ha så ont, men att veta att något underbart väntar på andra sidan, att då tänka på belöningen gör det lättare när man andas igenom det onda. När jag låg där i duvans postion och mest ville hem, kom det starkt till mig, det som är knutet till påsken. Att något ibland behöver dö för att något annat ska kunna uppstå, eller återuppstå.
Något som återuppstod för mig i söndagskväll var min kärlek till raw food. Den har aldrig varit död eller borta men den återuppstod i ett annat ljus.
Efter en tids ”buts and whats”, eller herr Tvivel som jag kallar det ( läs mer på tidigare inlägg ”100 % i 100 dagar”) satte jag mig ned i soffan sent en kväll med en påse chips. Under tiden jag kom längre och längre ned i chipspåsen undrade jag över symboliken för chipspåsen. Det som kom upp var att jag behövde en stund för mig själv, jag ville vara en rebell mot mig själv = göra något som var ”förbjudet” och att jag under så många år förknippat chips som något gott.

Jag insåg i botten av chipspåsen att jag inte behövde chipsen för att känna njutning, en stunds ”självhet” och att det inte finns något förbjudet, utan ett medvetet val som jag väljer själv, vad jag vill äta och inte.
Så inom mig, den kvällen med chipspåsen, dog någonting, vad som väcktes åter var en längtan till den ”fulla” raw känslan. Så jag tackar innerligt vad chipspåsen lärde mig och Sams yin yoga som lät orden komma fram i denna stund och som lär mig att andas när jag möter motstånd.
Thankful
Erica
Ett lästips om just friheten i botten på chipspåsen har Liv Larsson skrivit om – läs mer här om hennes bok.
Och en del av er som läser detta kanske tänker, men jösses, det var ju bara en chipspåse… Varför detta vridande och vändande? Men i den kvällsstunden var det så mycket mer än bara en chipspåse. En annan kväll kanske det bara är en påse med friterad potatis. Den enda som vet säkert, är en själv.