Jag vill bara gråta. Jag vill bara skriva och dela detta. Efter en helt fantastiskt dag med att få inspirera människor till mer raw mat och att fått se detta underbara ställe som heter Raw food House, stannar jag till på Stortorget i Malmö, för att se på en fotoutställning hardrainproject.com. Det känns som jag vill kräkas, gråta, skrika. Att världen kan vara så svart. Att det tog hål på min  glädjebubbla som jag befunnit mig i under dagen med likasinnade. Jag känner mig så liten, så maktlös och tänker ” vad jag kan jag göra”??? Så kommer glädjen ändå igen; att jag kan göra skillnad, du kan göra skillnad med hur du väljer att äta, leva och hur du är mot dina medmänniskor. Ofta är det kunskap som saknas, med mer kunskap skulle du/ vi kanske gjort annorlunda val. Val som mer främjade dig, dina medmänniskor och den jord vi lever på.

När jag sätter mig på tåget tar jag upp tidningen Kupé; och läser följande recension om boken ”Matens pris” skriven av Malin Olofsson och Daniel Öhman.
”Godare matsamvete
Det färggranna paprikorna åker ner i varukorgen, likaså en liter mjölk, ägg, bananer och så lite köttfärs till extrapris. Helt vanliga livsmedel på våra inköpslisstor. Men det som inte syns i butiken är hur maten odlats och framställts, vilket kan vara en skrämmande industri som skadar både djur, natur och människor. Paprikorna odlas i exempelvis gigantiskt stora, energislukande växthus på steril stenull, där näringen tillsätts i efterhand. Mjölkkor slaktas bara några år gamla – utslitna och sönderavlade. Och den svenska kycklingens importerade foder har besprutas med miljögifter som varit förbjudna i Sverige i decennier. De senaste åren har våra matvanor förändrats och vi har fått ett allt större utbud av livsmedel att välja på. Trots det går allt mindre pengar i plånboken till mat, ingefär 13 % av inkomsten. En stor del av det bär vi hem från butiken hamnar inte ens på tallriken utan går rakt ner i soppåsen. I genomsnitt slänger vi 50-60 kilo mat per person och år.
Vår slösaktiga konsumtionsmönster beror helt enkelt på att vi har råd: men ännu viktigare; att maten är billig. Priserna på smör, ost, fil och kött har sjunkit 30 % sedan 1970-talet. Det verkliga priset betalar vi genom den storskaliga livsmedelsindustrin, som spär på övergödningen i haven, genererar stora klimatpåverkande utsläpp och gör att djur trängs ihop under vidriga förhållanden i fabriksliknande stallar.
– det är galet att den mat som skadar miljön mest är den som är billigast, och att den som skadar miljön minst är dyrast. Att som många politiker säger att konsumenterna ska rösta med plånboken fungerar helt enkelt inte. Det krävs reglar, lagar och skatter som gynnar det hållbara sättet att producera, och missgynnar det ohållbara. Som konsument kan du bida med att bli mer medveten.”
Recsenten skriver även en krönika bredvid.
” Ta ditt ansvar!
Vi har tappat kontrollen över maten. Ju längre bort den tillverkas, desto mindre vet vi hur det går till. Det kan man konstatera efter att läst boken ”Matens Pris”. Det är en otäck ögonöppnare som visar vad konsekvensen blir när vi saknar fakta över produktionskedjan. Utan hela bilden kan vi inte göra medvetna val.
Vi luras att äta gifter och kött från plågade djur. Dessutom måste man vara kemist för att lista ut vad vissa matprodukter innehåller idag:
Här vilar ett stort ansvar på livsmedelsbranschens företrädare och politiker att ställa krav på producenterna, ge oss mer information och skärpa regelverken för importerad mat.
Men även vi har ett ansvar och måste ställa oss frågan: Vilken mat vill vi äta – och till vilket pris? Det vi väljer att lägga i varukorgen har faktiskt betydelse. Ska vi få bättre producerad mat på tallriken måste vi förändra våra matvanor och inköpsmönster. Det innebär att välja mer småskalighet och återupptäcka gamla – och lära oss längta efter saker. Vi kanske inte måste äta jordgubbar på vintern?
Trenden går också åt mot att allt fler konsumenter väljer fler ekologiska varor. Förra året ökade försäljningen av mijömärkta varor och närodlade produktert med elva procent och i år beräknas den öka med sju. Men av den totala livsmedelsmarknaden utgör ekomaten endast 3 procent. Det säger något om den storskaliga livsmedelsbranschens dominans.
Att producera industrimaten sliter enormt på våra världens ändliga resurser, regnskogar skövlas, mark förgiftas för generation framåt och människor dör eller skadas för livet. Det är sådant vi inte tänker på när vi ser grönsaksdiskens berg av färggranna holländska paprikor. Men det kanske vi måste göra. För kunskap är makt, och paprikorna är inte lika frestande nu när jag vet hur de tillverkas. Trots att de är billiga”
När jag bläddrar vidare i tidningen finner jag sen en notis om Raw food House och att tidningen rekommenderar dig att gå dit.

Det känns som jag började dagen med hopp, sen i förtvivlan,  sen i ett förmedlande av kunskap i artikeln och slutade den en övertygelse om att Väljer du  stor del av eko och reko mat & livsstil,  är du en del av förändringen. Dagen började och slutade med Raw food House. Kanske ett tecken på att denna kost/livsstil är trend som verkligen kommit för att stanna….
Öka din medvetenhet om vartifrån din mat kommer; vill du ät julskinka till jul – försäkra dig om att du äter en glad gris med knorr på svansen, äter du röda paprikor försäkra dig om att de fått näring från solen och regnvatten. Ta ett aktivt val – det är du som förändrar jorden!

Long Live Life!

Erica
Ps: Här är triss i flickor i prickigt! Jag, härliga Linda ( skaparen av Raw food House) med Carro engagerad och glad assistent. Besök dem och mumsa den läckraste raw food:en – här hittar du dem i Malmö