Puh…. Midsommardagen idag. Känner mig lite manglad av veckan som varit och bara hämtat hem kraft från grön juice, midsommartårta, naturen och min familj. Igår var en stor dag – då gick ”The Green Smoothie Miracle” till tryck.
Jag överväldigades imorses av tacksamhet till dem som varit med på denna resa som precis har slutat men som också precis tagit sin början.
Anna Hult, eminent fotograf till alla raw food böckerna. Hennes livsglädje, glada upptåg och glimten i ögat syns på varje bild. Anna påminde mig vid första boken att jag måste ta mig tid att fila fötterna, när det var helt tokigt mycket i livet; manusinläming, fotning, flytt, bröllop, Saga fem månader. Anna är en sån tjej som köper de där roliga grejer som jag själv bara tittar på och tänker – ”gud vicken rolig grej”. Hon har också öppnat sina armar för de många timmar som Saga spenderat i hennes studio. När livet känns kass så har hon stöttat och peppat.
En som stöttat och peppat hela vägen är också Susanne Hovenäs. Oh boy, vilken kvinna. Liten och späd men oj så stor i sin energi. Kraftfull och vacker från insidan och ut. Hon har hjälpt mig med texterna, läst, fixat, trixat, tyckt, ändrat, kompletterat. Tänker när jag jobbar med Susanne – rätt är lätt. För det är lätt att jobba med Susanne.
Stor tacksamhet till Lina Bergström som gjorde layouten till ”Raw food – ett lättare liv på tre veckor” som kom in som en räddande ängel i tisdags när jag hade sista inlämning på boken och kände att ” den här boken kan inte gå i tryck så som den ser ut nu”. Du kanske har känt så någon gång. Det som du ser/känner stämmer inte alls överens med den bilden/känslan du har i ditt huvud eller känslan du har inom dig. Jag skrev ett mail till vår amerikanska förläggare som började ” Please don’t get mad with me when you read this…..”. Jag/ vi fick 3 dygn på oss att färdigställa en helt ny bok – Lina, satt med layouten, Anna med uppladdningar av bilder och jag med textändringar. De amerikanska kontrakten till skillnad från de svenska är typ 8 sidor paragrafer och råkar man ha tungan fel i mun så kan det bli väldigt fel. Så med en stor risk att inte få till det med den nya boken, stor kostnadsrisk var vi lite darrig men när jag fick ett mail från Lina att de mottagit allt och de kunde se det, då pustade jag ut. Men det sista arbetet gjordes vid nio och halv tolv på midsommar natten, då Anna laddade upp de sista sista bilderna till Sky Horse Publishing i New York.
Trots nervositeten, manglandet och längtan efter vila, känns det som en stor tomhet när en bok väl är på tryck. Jag har kikat på den många gånger igår och idag och känner mig så innerligt glad – den blev så fin, så fin. Glad, glädjefylld och inspirerande, allt det som en grön smoothie är – tack vare Anna, Lina och Susanne, som stod bakom mig i det ganska tokiga beslut som jag tog i tisdags. Och en vän som var här idag på spontan middag och avsmakande av nytt raw food tårta sa orden som jag verkligen ville förmedla – ” det känns som så många olika roller på bilderna”. Och precis det ville jag förmedla med boken  – att i vilken av dina skepnader/roller/ olika situationer du sätts i, så kan du dricka och få kraften från de gröna smoothiesarna.
I den våg av tacksamhet som sköljde över mig är också till min faster Christel, som läst, läst, läst manuset flera gånger för att få den rätta grammatiken och språket på den redan gjorda översättningen. Hon skrev ett fantastisk förord eftersom David Wolfe som skulle skrivit förordet var mitt uppi sin sommarturné och därtill behövde göra ett avbrott i den för att sköta några brådskande ärenden. Jag tackar ändå David att han så villigt ville skriva förordet men som för honom och oss alla, så räcker inte alltid tiden till, till allt man vill.
Tacksamhet som förde mig till tårar på release festen av ” Raw food – ett lättare liv” är till min familj. Min man Sam, vår dotter Saga och min mamma. Utan dem hade jag aldrig kunna dela med mig av magin i raw food. Sam som tålmodigt finns där med sin kärlek när jag babblar om raw food och sitter med datorn i knäet framför tv:n, för att blogga, svara på mail, skriva på nya ideer etc. Saga som gör mig uppmärksam på de små sakerna i livet och lär mig om mig själv varje dag – när jag är ledsen säger hon ”mamma det är ingen fara, det går över” och stryker bort mina tårar. Och det går över. Det hör livet till, att det inte känns så kul ibland men jag vet att raw food har fått mig att känna. Och jag är hellre en kännande person som vågar känna på det som är, på det som känns än att fly från det som verkligen känns. Till att känna hör både skratt och tårar, ledsamhet och glädje, att något inte smakar gott, att något smakar ljuvligt. Att leva och känna på livet. Våga darra, våga vara stark, våga vara liten – våga vara sig själv. Och vad det är att vara sig själv, ja, är det livet stora gåta?

Trembling, sobbing and loving

Erica
 
Tips på min morgon smoothie häromdagen var: Kirskål, äpple, acaipulver och baobapulver samt vatten. Lätt, fräsch och utrensande;). Och jag ville också säga att min mamma är en av mina stora inspirationskällor till att livet verkligen kan ta fart när man passerat sextio – hon sprudlar! Hon dricker sina gröna morgonsmoothies på vilda nyplockade blad, mixar och delar frikostigt med sig av all sin energi till alla i hennes omgivning. Stålmormor!