Jag är helt enkelt grå. Jag är varken svart eller vit. Jag är varken 100 % eller inte hundra procent. Det behöver inte vara allt eller inget för att man ska älska raw food. Vad det hela handlar om är att landa i sin egen kropp, för var stund.
För det mesta blir det ändå raw food för mig. Men ibland inte. Och jag tänker inte så mycket på det. Ungefär som jag säger till de personer jag coachar – det är ju bara mat. Men en större medvetenhet hur maten känns i kroppen, låt din kropp avgöra vad som är det bästa för dig.
Jag fick frågan om jag äter ägg eller mjölk produkter. Och jag det gör jag. Om det är det som känns bra för mig just då.
Citatet:
”En sund själ i en sund kropp”
säger allt.
Men vad som känns beständigt idag kan vara annorlunda imorgon. För mig är att leva med raw food, att maten ska vara en del av ett skönt flöde i livet. Ibland är livet ruggigt oskönt, och ibland helt otroligt magiskt. Med intentionen i att göra varje val ifrån en klarhet inom mig, oavsett vad någon annan tycker, det är att vara 100 % mig själv. Och det är det enda vi kan vara – 100 % oss själva.
Detta är min respons på alla de blogginlägg som senaste veckan har postats jorden över om att raw food är död kontra raw food är mer levande än någonsin. Några människor har pustat ut och nu blivit ”tillåtna” att äta lagad mat, några har känt sorg för att de har hängt upp sina liv på någon guru som nu säger att de äter lagad mat, några har blivit arga etc etc etc.  Det hela känns som något jippo, var tog hänsynen till varje individs känsla vägen?
”Be yourself, everyone else is already taken”
I love it!
I love to be 100 % raw.
I love to be 91,73 % raw.
I love to be 54,9 % raw.
I love to be………..
Erica
 
…..and I love to eat…….:)!